Ann´s dikter

En mörk skugga
av mitt forna jag
har jag vandrat
med i lång tid

En låst smärtad själ
ett slutet hjärta
ett förkrympt jag
men jag trodde detta var normalt

Tills dagen jag mötte dig
min själ försökte ta sig ut
hjärtat öppnade sig
och jag växte
glädje och kärlek omsvärmade mig
detta var underbart

Jag började bli mitt forna jag
en stark, vacker kvinna
full av levnadslust
full av kärlek och full av glädje
detta började bli normalt

Tills dagen kom
då du sårade mig
tills du fick mig att krympa
tills jag kände hjärtat började slutas
och själen låsas in igen

men detta kommer åter att bli normalt

Jag känner en oro
som jag inte kan sätta ord på

Ibland kan jag verka förvirrad
eller rent av korkad

Men jag är inte med
inte i denna verklighet

Dagarna går så fort
och tiden ändar med raska steg

Försöker planera och organisera
men det mesta går mest till drömmar

Dåtiden känns ibland viktigast
betyder mycket mer än nuet

Jag kan bara leva för då
har så svårt för nu

Snart är det dagen D

I mitt nästa liv
kanske jag blir en sköldpadda
så jag kan gömma mig i skalet
när allt blir hemskt

I mitt nästa liv
kanske jag blir en struts
så jag kan sticka huvudet i sanden
för att slippa se

Fast helst vill jag i mitt nästa liv
bli ett lejon så jag kan riva och klösa
mina plågoandar till döds

I detta livet
kan jag inte mycket göra
förutom att försöka hela min själ
efter åren med dig

En känsla av matthet
sprider sig genom min kropp
en värme löper som lava
från tår till knopp

Ibland blir jag vimsig
och yr utan sans
ofta städar och fejar jag
bort känslor med dans

Känner mig rastlös
på ett oförklarligt sätt
skyller på allt
utom det som är rätt

Mitt inre vet vad det är
som får mig sån här
men jag kan inte erkänna
vad det är.

Ett ensamt hjärta slår stadiga tag
men till vilken nytta
sorg, tvivel och ilska
är det hjärtat rymmer

En ensam själ försöker leva
men till vilken nytta
frustration, osäkerhet och hat
är det själen rymmer

En ensam kropp försöker överleva
men till vilken nytta
blödande, insjuknande och sårad
får den hjärtat och själen att sakta ner och lägga av

I drömmerna möter jag dig ibland
en natt att jag såg dig med blå solrosor
i en annan sa du att du älskar mig

Jag känner dig nära mig ganska ofta
några gånger har jag hört dig
vid ett tillfälle känt din lukt

Varje stjärna jag ser påminner om dig
en tiger kan få mig att gråta
kanelbullar är fortfarande svåra att äta

Ibland känns hjärtat som en sten
andra gånger som ett stort sår
oftast mest krossat

Du kommer aldrig att veta
hur mycket jag älskar dig
och saknar dig

Jag hoppas du har det bra
där uppe bland änglarna
och att du tittar till oss ibland

Jag älskar dig kära bror

Jag är som en fjäril
som ska lämna sin puppa
rädd för det okända
men samtidigt spänd och nyfiken

Jag är som Eva
som precis vaknat i lustgården
ser allt det vackra
men förstår inte att det är för mig

Jag är samtidigt som Hera
förväntar mig allt
vill ha allt
kräver allt

Jag är ingen lätt kvinna att älska

Som ett vårregn
rensar du upp den unkna luften

Du gnistrar som smaragder
på vårträdens gyllene grenar

Likt blomman för biet
skänker du godhetens sötma

Alltid finns du hos mig
som endast den bästa syster kan