Ann´s dikter

Var det att ha dig flåsande ovanpå mig
när du tog det du sa var ditt

Mina känslor var det aldrig tal om

Vämjeligt var det
varje gång du drack och inte lät mig sova
för du skulle prata, gapa och skrika

Mina känslor, vad då?

Vämjeligt var det när du
tog stryptag och hotade döda mig
sparkade, slogs och slängde saker på mig

Du sa att du älskade mig över allt annat.
Var detta ditt sätt att visa kärlek?

Efter alla dessa år

Vem finns när du mår dåligt

Kvalmig är dagen

Jag försöker lita på dig

Jag följer dig vart du vill

Varje dag det samma

Jag skulle vilja att varje dag
var idag

Att få vakna med dig
se dina ögon lysa
som havet vid solnedgång

Finna friden med att bara vara vi
tillsammans utan krav
eller ångest

Din starka kropp
skyddar mig från världen
din själ hjälper mitt sinne

Jag tycker så mycket om dig

Jag tittar på henne
och hon ser stilla tillbaka
utan ett uns av intresse

Ögonen som en gång var klara och lysande
vilar idag mörka och trötta
omringade av en många fina rynkor

De en gång mjuka dragen
syns knappt bakom de djupa linjer
som visar att tiden stundom varit hård

Munnen är stel och stram,
inte fyllig och leende
som den en gång var

Jag tittar fascinerat på henne

Vem är jag?
När hann jag förändras så?

Ibland så bräcklig
som en nykläckt fågel
gråter för ingenting
och håller knappt ihop

Andra dagar så stark
som ett lejon i savannen
ingenting är för svårt
och hela världen är ens egendom

Det såras och plågas
då det inre är svart
tjurighet är det yttersta
och hela världen är en fiende

Passionen är kärlek
den finns i varje väsen som möts
att finnas till
och hjälpa är det universala

Allt detta i en människa
som egentligen bara
vill känna frid
i dessa två ytterligheter

En mörk skugga
av mitt forna jag
har jag vandrat
med i lång tid

En låst smärtad själ
ett slutet hjärta
ett förkrympt jag
men jag trodde detta var normalt

Tills dagen jag mötte dig
min själ försökte ta sig ut
hjärtat öppnade sig
och jag växte
glädje och kärlek omsvärmade mig
detta var underbart

Jag började bli mitt forna jag
en stark, vacker kvinna
full av levnadslust
full av kärlek och full av glädje
detta började bli normalt

Tills dagen kom
då du sårade mig
tills du fick mig att krympa
tills jag kände hjärtat började slutas
och själen låsas in igen

men detta kommer åter att bli normalt

Jag känner en oro
som jag inte kan sätta ord på

Ibland kan jag verka förvirrad
eller rent av korkad

Men jag är inte med
inte i denna verklighet

Dagarna går så fort
och tiden ändar med raska steg

Försöker planera och organisera
men det mesta går mest till drömmar

Dåtiden känns ibland viktigast
betyder mycket mer än nuet

Jag kan bara leva för då
har så svårt för nu

Snart är det dagen D

I mitt nästa liv
kanske jag blir en sköldpadda
så jag kan gömma mig i skalet
när allt blir hemskt

I mitt nästa liv
kanske jag blir en struts
så jag kan sticka huvudet i sanden
för att slippa se

Fast helst vill jag i mitt nästa liv
bli ett lejon så jag kan riva och klösa
mina plågoandar till döds

I detta livet
kan jag inte mycket göra
förutom att försöka hela min själ
efter åren med dig

En känsla av matthet
sprider sig genom min kropp
en värme löper som lava
från tår till knopp

Ibland blir jag vimsig
och yr utan sans
ofta städar och fejar jag
bort känslor med dans

Känner mig rastlös
på ett oförklarligt sätt
skyller på allt
utom det som är rätt

Mitt inre vet vad det är
som får mig sån här
men jag kan inte erkänna
vad det är.

Ett ensamt hjärta slår stadiga tag
men till vilken nytta
sorg, tvivel och ilska
är det hjärtat rymmer

En ensam själ försöker leva
men till vilken nytta
frustration, osäkerhet och hat
är det själen rymmer

En ensam kropp försöker överleva
men till vilken nytta
blödande, insjuknande och sårad
får den hjärtat och själen att sakta ner och lägga av

I drömmerna möter jag dig ibland
en natt att jag såg dig med blå solrosor
i en annan sa du att du älskar mig

Jag känner dig nära mig ganska ofta
några gånger har jag hört dig
vid ett tillfälle känt din lukt

Varje stjärna jag ser påminner om dig
en tiger kan få mig att gråta
kanelbullar är fortfarande svåra att äta

Ibland känns hjärtat som en sten
andra gånger som ett stort sår
oftast mest krossat

Du kommer aldrig att veta
hur mycket jag älskar dig
och saknar dig

Jag hoppas du har det bra
där uppe bland änglarna
och att du tittar till oss ibland

Jag älskar dig kära bror

Jag är som en fjäril
som ska lämna sin puppa
rädd för det okända
men samtidigt spänd och nyfiken

Jag är som Eva
som precis vaknat i lustgården
ser allt det vackra
men förstår inte att det är för mig

Jag är samtidigt som Hera
förväntar mig allt
vill ha allt
kräver allt

Jag är ingen lätt kvinna att älska