Ann´s dikter

Jag skulle vilja att varje dag
var idag

Att få vakna med dig
se dina ögon lysa
som havet vid solnedgång

Finna friden med att bara vara vi
tillsammans utan krav
eller ångest

Din starka kropp
skyddar mig från världen
din själ hjälper mitt sinne

Jag tycker så mycket om dig

Jag tittar på henne
och hon ser stilla tillbaka
utan ett uns av intresse

Ögonen som en gång var klara och lysande
vilar idag mörka och trötta
omringade av en många fina rynkor

De en gång mjuka dragen
syns knappt bakom de djupa linjer
som visar att tiden stundom varit hård

Munnen är stel och stram,
inte fyllig och leende
som den en gång var

Jag tittar fascinerat på henne

Vem är jag?
När hann jag förändras så?

Ibland så bräcklig
som en nykläckt fågel
gråter för ingenting
och håller knappt ihop

Andra dagar så stark
som ett lejon i savannen
ingenting är för svårt
och hela världen är ens egendom

Det såras och plågas
då det inre är svart
tjurighet är det yttersta
och hela världen är en fiende

Passionen är kärlek
den finns i varje väsen som möts
att finnas till
och hjälpa är det universala

Allt detta i en människa
som egentligen bara
vill känna frid
i dessa två ytterligheter