Gammal dikt, Vämjeligt

Var det att ha dig flåsande ovanpå mig
när du tog det du sa var ditt

Mina känslor var det aldrig tal om

Vämjeligt var det
varje gång du drack och inte lät mig sova
för du skulle prata, gapa och skrika

Mina känslor, vad då?

Vämjeligt var det när du
tog stryptag och hotade döda mig
sparkade, slogs och slängde saker på mig

Du sa att du älskade mig över allt annat.
Var detta ditt sätt att visa kärlek?

Efter alla dessa år...

Efter alla dessa år
så finns du fortfarande
i mitt sinne
Efter alla dessa år
pratar du skit
om mig
Efter alla dessa år
kan du såra mig
fortfarande utan grund
Efter alla dessa år
så är du ingenting
inte utan mig
Lev utan mig!

Bara du

Vem finns när du mår dåligt
inte du,  och inte du
Vem finns när du skriker
inte du, och absolut inte du
Vem finns när du gråter
inte du och inte du
Ni finns för er
alltid bara er

Unket

Kvalmig är dagen
med solens starka sken
Luften förtätnas
av stillastående värme
Unkenheten sprids
med giftiga gaser
Kall är själen
i sin dödsvånda
Dödens beniga fingrar
griper efter mig
Varmt och kallt
möts i en explosion

Lögner

Jag försöker lita på dig
du är en med mig
en med dina vänner
Jag försöker lita på dig
du säger att detta är sanning
jag tror blint
Jag litar på dig
men du ljuger
jag blir blåst

RSS 2.0