Ann´s dikter

En natt för längesedan
en mörk och månfri natt
utan några stjärnor
som belyste min väg
gick jag ut på jakt

Jag jagade DET
som kunde hjälpa
att hela och stärka mig
och hjälpa att finna
min själ igen

Skogen var tät
av stora mörka träd
hånskrattande åt mig
åt min jakt efter det
som jag inte visste
var jag kunde finna

När gryningen kom
fann jag en källa
med det mest klara,
vackra vatten
sött som socker
berusande som vin
närande och styrkande

Fylld av vatten
fortsatte jag min färd
genom en öken
torr och obefruktsam
hettan var oundbärlig
och torkade ut min kropp
gamarna skrattade åt mig
åt min jakt som aldrig tog slut

På eftermiddagen
nådde jag en vacker dunge
med de mest underbara frukter
styrkande och helande
det som nu saknades
var min själ

Den kvällen gick jag
under en strålande fullmåne
skyn var belyst av himlaljus
där och just där
fann jag min själ

Vi är alla en del av stjärnorna
då vi liksom de är av stjärnstoft